Sjukt mycket nu!


Oj oj oj vad jag har haft mycket att göra den här våren!

Jag gnällde i förrgår på att jag inte hade något att göra och behövde ett projekt. Sen gick jag till jobbet, jobbade natt med att stå i baren på invigningen av ett fancy hotell i Visby innerstad, efter det var det både personalfest som inleddes med champagne och slutade i efterfest hemma hos mig. Efter en timmes sömn joggade jag till skolan far vi är några dansare som arbetar kooperativt med dansträning ett par gånger i veckan.
Efteråt åt jag lunch hemma och cyklade den nätta turen till Västerhejde och ekogården Lilla Bjers (där jag numer skaffar det mesta av min mat, ett måste närande besöker Gotland!) där jag jobbar med en grupp eldartister och coachar dem i enkel koreografisk metodik och dansränar dem. De sparkar röv för övrigt.

Ja,sedan hängde jag matkassen på cykeln och åkte till förskolan för styrelsemöte. Många viktigheter att ta ställning till. Waldorfförskolor är bra på det här med föräldramedverkan.

Hem, äta, somna i badet. Idag vaknade jag (i sängen, nota bene) klockan elva och åt brunch i solen på balkongen och unnade mig lite Agnes-tid med radion och en bok innan jag gled över till Palleoch Frida för att hänga med deras småtroll en stund. Jag blev under den tiden akrobatiktränad av en sjuåring (hej cirkusbarn), spöad i fotboll och inlåst på ett badäventyrsland efter stängning och tvungen att kissa bakom en bod eftersom de rackarna hade lagt ett pulver i vattnet som gjorde att man blev jättekissnödig (och somnade) och därtill gömt sig inne på alla toaletter. Så himla typiskt.

Nu ska jag snart ta emot barnen och utfodra dem eftersom deras far ska åka iväg till sin filminspelning. Sen kommer barnvakten aka min fru aka extramamman aka Sanna Maria hot och hänger med ungarna medan jag åker till samma filminspelning och skådespelar för första gången på evigheter.
Någon gång sent ikväll kommer jag hem igen.

Alltså, visst låter det som att jag verkligen behöver mer att göra? Jag är ju praktiskt taget apatisk.

Nåväl. Efter Vårdans känns allt som semester.

Jag har förresten galet goda nyheter men den grejen är inte riktigt offentlig ännu (den har exempelvis inte riktigt hänt på facebook ännu, eller i gotlandsmedia så det är lite som att det inte har hänt) så det får bli en cliffhanger tills det är offentliggjort men jag kan säga så mycket som att hösten kan bli precis hur ball som helst.

Nä, om en skulle få undan lite styrelsearbete då medan potatisen kokar så att en inte dör av tristess…

Lova och Tyra är i åldrarna 3 och snart 6. Det är jättekul, jag lovar. Personalen i Lovas grupp trodde att jag skämtade när jag sa att de skulle få jobba på riktigt i höst när Tyra kommer. Ha! Det trodde småbarnspedagogen också men hon tog tillbaka alltihop sen.
En av Tyras senaste är någon form av parakrobatikkontaktimprovisarionsyogahon gärna kör. Helst när man är helt oförberedd.
Lovas senaste är att hon kan läsa som ett rinnande vatten (ofta tyst i huvudet) och så har hon börjat förstå subtraktion och addition. Hon kan nästan cykla också! Det är ju det coolaste; när handen lämnar stödpinnen i bak och ungen drar ifrån en. Ja kära nån. Det går fort nu.

Här kommer lite bilder som helt saknar koppling till inlägget:

20130606-175632.jpg

Domesticeringen är total.

20130606-175801.jpg

Stort barn med ”mammahår”.

20130606-175946.jpg

Stort barn med ekotandborste.

20130606-180217.jpg
Nu blommar vallmon!

Tjingeling!

Ny lägenhet.


Jag har flyttat. Igen.
Jag funderade över min så kallade bostadskarriär (jo för en sån ska man tydligen ha) och allt jag kan säga till mig själv i egenskap av min egen syokonsulent är ”Agnes, don’t quit your day job.”

(Varpå jag svarar att jag är danselev och jobbar på café och min syokonsulent hänger sig i sladden till bakelittelefonen.)

Sen vi flyttade till Nya Staden, alltså Visby dåra, för mindre än två år sedan, har vi bott som följer:

1: husvagn avställd intill ett litet sågverk. På en grusplan bakom travet.
Vi saknade el, vatten och toalett.
Jag trivdes som fisken i vattnet men min familj tyckte att det var lite väl spartanskt. Vi hämtade vatten på Ica, tvättade tygblöjor i stan och badade i havet. Toalett byggdes i skogen med stor kreativitet och väldigt mycket sågspån. Det får man nog inte göra…

Sedan bodde vi en natt i ett jättelyxigt rum och en natt hos en kompis på landet men jag minns inte riktigt kronologin på dem.

2: en helt vanlig lägenhet på norr. En tvåa med balkong och en sur granne som hatade barn.
Vi skulle ha flyttat till den genom ett byte med vår lägenhet i fabulösa Rågsved (Snösätra faktiskt) om det inte varit för att den vi skulle byta med var prickad hos kronofogden, henoms sambo var dömd för ekonomisk brottslighet och deras borgenär för bedrägeri och skattefusk,
visade det sig. Tack men nej tack sa vår hyresvärd. Flytt således.

3: skrutthuset. Jag har, som många av er vet, inte särskilt höga krav på mitt boende. När jag då säger att det var ett riktigt jävla helvete att bo i skrutthuset på Fina Adressen, så kanske det säger något om vilken standard det var på huset.
Tänk dig ett uthus från 1800-talets första hälft. Tänk dig att man bygger innerväggarna av våt masonit. Tänk dig att taket är ruttet, vinden är full av naken isolering, plankgolvet ligger rakt på berget, pannan är trasig, elementen är monterade uppochner, väggarna är fulla med döda skalbaggar, det sitter ett löst monterat, 50 kg tungt gjutjärnsrör mellan våningarna för ”ventilation”med ena mynningen ovanför intill diskbänken och andra under tvättmaskinen. Perfekt. Murgrönan växer in genom hallväggen och det är fullt av möss. Nu har jag räknat upp mindre än hälften av sakerna som var problematiska med huset. Det var det där med den lackade, felriktade trappen, det obefintliga badrummet och det skållheta men snabbt försvinnande varmvattnet, den höga hyran och den blyinfattade elen också.
Tänk dig det, lika många saker till och att du är tvungen att bo där. På vintern. Med två barn. Vi spikade täcken för fönster och dörrar men frostrosorna på insidan av fönstren gav sig inte.
Det hade, eventuellt, varit bättre att helt enkelt bo på gatan.

4: Landet. Där bodde jag inte så länge men barnpappan bor kvar så barnen är där varannan vecka och jag har ateljé där.
Om Landet kan sägas att det var charmigt med vissa renoveringsbehov. Passar den händige så att säga.
Två mil på 80-väg till jobbet. Vad ska man säga? Det blir, i sakta mak, riktigt fint därute men jag vill aldrig mer bo så.

5: gårdshuset. Från Landet flyttade jag till ett 30 kvadratmeter stort, rätt charmigt gårdshus. När man kom in genom dörren snavade man på tvättmaskinen och ramlade man åt vänster landade man i rummet. Ramlade man åt höger landade man antingen i spisen, toaletten eller duschen. Ungefär så. Det hade helt klart sin charm men det var för litet.

6: lägenheten jag bor i nu är 38 kvadratmeter stor men den känns dubbelt så stor som gårdshuset. Den har, för att nämna ett par saker, ett kök. Med både diskho och vask.
Den har väggar som inte sviktar lite när man lutar sig mot dem.
Det finns varmvatten så att man (på samma dag!) både kan diska och duscha.
Den har balkong, vilket betyder ett extra rum på sommaren.
Det finns ett badkar. Det har passat mina barn i flera timmar redan.
Den ligger på ”jag sätter på kaffe nu, kommer du över”-avstånd till PappaPalle och FinaFrida och Wictoria.
Det tar bara 20 min att gå till förskolan med barnen. Från gårdshuset tog det nästan en timme.

Här vet jag inte hur länge jag får stanna men vi kan väl hålla tummarna för att jag slipper rita sjunde strecket på flyttkartongerna inom det närmaste året?

Ni ska få några bilder också, de är lite sopiga eftersom jag inte har några lampor ännu och envisas med att använda mobilkameran men jag vill så gärna visa! Jag känner mig som om jag fått flytta in i ett slott. På riktigt.

Bilderna är desamma som på facebook så majoriteten av er har nog redan sett dem.

20130315-210058.jpg
Hall med materialskåp och färgkoordinerad skönlitteratur. Och sånt där man har i hallen.

20130315-210248.jpg
Sovvardagsrumskontorstudiolekmatsal.
Kanske världens knepigaste fondvägg att förhålla sig till. Den ska väck.

20130315-210434.jpg
Skrädmjölsgröt med blåbär på min fullt fungerande spis! Alla plattor funkar och ugnen! Samtidigt! Utan att lampan i taket börjar surra! Fantastiskt.

20130315-210604.jpg
Här går man ut på balkongen. Temat för den här lägenheten är färg. Och kärlek. Helt överraskande.

Det är en del saker kvar att fixa men jag måste säga att det är ganska fint redan.

Jag har ju ett badrum och ett litet förråd också men någon måtta på min besatthet får det faktiskt vara.
När jag är klar ska jag visa precis hela lägenheten för det kommer att bli finast i världen.

Puss!

Mikaelidagen.


Rätt nu lider det mot Mikaeli
då har jag tjänat ut mitt år
När di andra di gråta och sörja
då fäller jag alls ingen tår

Idag är det mikaelidagen, då de unga vallare, pigor och drängar som arbetade på gårdarna i bondesverige kunde byta arbete efter ett års tjänstgöring.

Jag är en liten mästerman
jag hamrar, smider bäst jag kan
Med kling och klang och fasta slag
jag smider här från dag till dag

I mikaeli faller det himmelska järnet till jorden för att bli till det svärd som ska jaga bort den drake som lagt sig för solen.
Vi ska söka finna vårt inre ljus i en tid av mörker.
Vi är extra mottagliga för järn nu och kan på olika sätt hjälpa kroppen art ta emot det.

Jorden har oss detta gett
Solen allt i ljus berett
Kära sol och kära jord
Er vi tackar vid vårt bord

Nu är tid för skördefest både hemma och på förskolan.
Värmande kryddor som rosmarin och libbsticka är bra för höstruggiga kroppar.
Nu kan vi börja syra morötter för nästa år och torka äppelskivor till utflykten.

I mikaeli går vi till bords med glädje över allt gott naturen kan ge.

Upp å ut å gå
tradidadida dadidejda
Stora träskor på
Tradidadidejda

20120929-215612.jpg

20120929-215738.jpg

20120929-215819.jpg

Idag har vi städat, varit i skogen, ätit god mat, tittat på film och gjort hälften av min vackra kompis S dreads.
Vi har dansat, skrattat och njutit av hösten.

Kärlek och fred, ljus och glädje.
Kom ihåg att andas.

Växtzon 1.


Nu livebloggar jag från ett soligt paradis fullt av andbajs och vårblommor.
Hittills har pigga vintergäck fått sällskap av snödroppar och yrvaken krokus.

Nu har vi lekt med tusen ungar och gungat i flera timmar.

Nu går vi och fikar, tror jag.20120301-153315.jpg20120301-153638.jpg20120301-153701.jpg20120301-153757.jpg

Det här, mina vänner, är healing.

Om rädsla.


Idag kände jag mig väldigt långt borta.
Jag hade en röst i örat, en röst jag brukar luta mig mot, en röst som skulle ta emot en glad nyhet och ge mig lite tough lovin för att jag är så opraktiskt impulsstyrd.

En röst som har guidat mig genom barnafödsel, hjärtesorg och en tuff tonårstid.
Rösten sitter ihop med en kvinna som började som en äldre idol på dansen och som snabbt växte till någon att flyga med.

Rösten som var i mitt öra men alldeles för långt borta var inte stark. Den var sönderbruten.

-Jag är så rädd.

Jag sjönk tusen meter ner under jorden när vi pratade men jag hoppas att jag bar henne en stund ändå, jag har burit henne förut.

Jag hoppas att mitt ljus räcker till föra att mota bort mörkret, att allting är bra och fint och att ingenting är farligt mer.

Jag hoppas, att nästa gång jag hör den där rösten så är den frisk och stark, just så som den var när den för en kort stund mitt i vårt samtal vände sig till Fågelungen och berömde hennes pärlplattor.

-Mamma kommet snart! sa rösten och jag bestämde att inget ont fick hända.

Ljuset skickar jag till dig, min fina, fina fjäril.

Stämningsbild.


20120203-182123.jpg

Jag bor i ett vykort.


Såhär ser min skolväg ut när jag inte lämnar barnen först.

20120127-084400.jpg

Hemma.

20120127-084538.jpg

Granne.

20120127-084646.jpg

Nu går vi.

20120127-084749.jpg

20120127-084831.jpg

Kär i tjära.

20120127-084948.jpg

20120127-085635.jpg

20120127-085716.jpg

20120127-085804.jpg

20120127-085903.jpg

20120127-085922.jpg

20120127-090025.jpg

Efter anrika café Norrgatt är det mest centralperspektiv och hyreshus.

Tidigare äldre inlägg