Gör’t själv.


Jag har ingen sån där lyxig torkställning men jag har en underbar kreativ hjärna som i princip aldrig sviker mig.

20140712-213808.jpg

Torkställningar av ånginsats i bambu och plåtstick+linnehanddukar+klädnypor.
Lätt som en plätt.
De här örterna ska jag lyxa till det med i vinter när allt är tråkigt.
Frisådd oregano (OBS: blommorna är vackra, sätt dem i en vas), timjan och persilja.

Jag skördade lite potatis idag också och min tomatplanta (som jag nästan måste tillägna ett helt eget inlägg) har en massa blommor.

Hm, jag kanske inte har ihjäl allt jag odlar ändå…

Dagens visa, sommarvarmt!


Gjort idag: promenerat i solen. Handlat frukt på marknad (i skuggan). Plockat mat i skogen i solen. Solat i solen. Tecknat i solen. Lagat lunch. Ätit i solen. Hållit sista dansträningen med Sara och Melissa från supercoola

Myten om påskharen.


Idag ska jag berätta sagan om påskharen för barnen på mitt jobb. Jag ska göra ett dockspel på klassiskt waldorfvis men sagan är sams som min mamma berättade för mig.

På begäran får ni ta del av sagan som jag berättar den.

Berättelsen om påskharen
fritt ur den grekiska myten om jägaren Orion.

Det var en gång för länge sedan en liten, liten fågel.
Fågeln bodde i en stor skog långt härifrån och inte långt från skogen låg ett stort varmt hav.
Det var en vacker skog med höga träd och det här var den tid på året när våren just skulle komma och många små blommor nyfiket tittade fram ur den mjuka mossan.
Solen strålade och allting hade nog varit väldigt bra om det inte vore för att en jätte härjade i den lilla fågelns skog. Jätten hette Orion och var känd som den allra farligaste av jägarna i världen.
Alla djuren var mycket rädda och räddast av alla var den lilla fågeln.

Hon flög från buske till buske för att söka skydd och ropade så hjärtskärande på hjälp att vårens gudinna Ostara kom för att se vem som klagade.
-Men lilla fågel, varför är du så ledsen? frågade hon.
-Jag är så rädd för jägaren Orion! sjöng den lilla fågeln. Jag kan inte flyga så fort och hans tunga steg kommer hela tiden närmare. Jag önskar att jag var så snabb att jag kunde springa ifrån honom.

Ostara log och andades på fågeln som förvandlades till en långbent hare.
-Så, spring nu lilla hare. Ditt namn ska vara Lepus och du ska vara det snabbaste djuret i skogen.

Haren Lepus tackade Ostara och sprang iväg så snabbt att vinden häpnade och jägren Orion aldrig såg skymten av henne igen.

Det gick en tid och en dag möttes vårens gudinna Ostara och haren Lepus igen.
Lepus såg sorgsen ut.

-Men lilla hare, varför är du så ledsen?

-Jo… svarade den lilla haren försiktigt. Jag är det snabbaste djuret i skogen och jag springer undan jägaren Orion så lätt som ingenting men ändå är jag olycklig.

-Ja, du är snabbast av alla och springer lätt ifrån jätten men dina ögon är fulla av sorg. Är du inte nöjd med att vara hare?

-Jo… svarade Lepus förläget. Men det är så att jag så innerligt saknar att kunna lägga ägg.

-Var det inget värre?

Gudinnan log och andades på haren och sa med mjuk röst:
-Så, nu har jag gjort så att du en gång om året kan lägga ägg. Dina ägg ska vara de vackraste äggen och också dina barn ska lägga ägg varje vår.

Lyckligt tackade haren Lepus vårens gudinna Ostara.

Så kom det sig att hararna en gång om året, just när vi firar påsk, lägger ägg.
Lepus blev en stjärnbild på himmelen och likaså Orion. Nu springer haren ifrån jägaren så länge stjärnorna lyser på himlavalvet.

20140408-100753.jpg
Igårkväll sydde jag en docka som ska föreställa Ostara.

Länge leve sagorna!

Kära du,


En timmerbil åkte just förbi och doftade, de nykläckta spindlarna har vävt skogen full av sitt glittrande garn och solens guldgula ljus dryper från stammarna ner över mossan.
Blåsipporna nickar och tussilagon lyfter uppkäftigt hakan mot solen för att spegla sig.
Jag promenerar i dikesrenen och sjunger mina vackraste visor och längtar efter ännu varmare dagar när hjärtat slår mjukare i bröstet och en öm hand stryker min kind men än så länge njuter jag av näbbstövlar och tjock kofta, yllesjalar och dubbla långkjolar, bleka kinder med käcka rosor och den ljuva saknaden som kommer att få kyssarna att smaka så mycket sötare.

Nu är himlen skär över gråbruna trädkronor och fjolårsgräset torrt men doften av våt jord och vägdamm bär sina löften längst ut på tungspetsen som de retfullt räcker ut och fnittrande drar in igen när nattkylan kommer och jag får elda kaminen varm och somna för att vakna till en ny och ljusare dag.

Jag promenerar för att jag vill, inte för att jag måste.

Alldeles för sällan,
din Agnes

Iakttagelse


20131009f-123316.jpg

Björkens mjuka grenar pekar åt nordöst och molnen springer på snabba fötter över himlen i en dans av gråa slöjor.
Det brinner röda eldar i rönnen och asparna singlar guldslantar i vinden.
Tidig morgon över färglösa hus och svarta, våta grenar. Grenarna är fingrar som trevar efter skyarnas kjolfållar, vill slita dem till sig för att skyla sig.
Två nyckelpigor, en svart med gula fläckar, en röd med två svarta tecken att bära på sin rygg. Två punkter: kommer fortsättning?
Gräsets grönska är värmen som stannat kvar i kroppen efter dödsögonblicket, rosorna knoppas i skräckslagen stillhet men öppnar bara sina förhängen för att falla tyst till den hungrande jorden som ska sluka allt.
Vind från sydväst för tiden framåt.
Avanti, nu mot vinter.

Höst!


Nu är den här! Älskade älskade höst!

Lova har fyllt sex år med buller och bång och hela sex stycken småkalas i tre olika städer. Lös Tand har hon också. Eftersom barnen går på en waldorfförskola är sexåringarna kvar på förskolan men har egna aktiviteter. Till första klass börjar de i skolan.

Idag var det utflyktsdag och sexåringarna åkte iväg och skördade en massa grönsaker som ska användas i köket och bli mat åt både förskolan och skolan.

Jag jobbar just nu (bland annat) på waldorfskolan och har dans på gymnastiktimmarna och när jag slutade efter lunch gick jag och hämtade barnen.

20131008-195002.jpg

Vi var på bushumör.

20131008-195035.jpg

Men också lite arga (tydligen, Lova har regisserat bilderna).

20131008-195120.jpg

Nä förresten, glada.

20131008-195151.jpg

Men, vad skulle vi hitta på?

20131008-195247.jpg

Ja! Vi drar till skogs!

Jag ville virka men hittade ingen virknål. Att något inte finns till hands brukar ju inte hindra mig så jag tog med mig garn ändå.

20131008-195534.jpg

20131008-195551.jpg

Skogen är ju faktiskt full av virknålar om en bara har en kniv. (Kniv, plåster och tändstickor: gå aldrig utanför dörren utan!)
Virknålen blev bra men ämnet var lite för mjukt så kroken gick inte att göra särskilt tunn.

20131008-195818.jpg

Lova täljer som en chef. Kniven är en liten slöjdkniv Patrik Felldin har smitt och valt ut åt mig. Han gör världens bästa knivar.

20131008-200046.jpg

Tyra och jag har knivskola. Lova fotograferar.

20131008-200222.jpg

Vi eldade som galningar och var ute tills elljusspåret tändes. Pappa Johan kom med middag också och nu badar två riktigt lortiga och glada barn medan föräldrarna slappar.

I morgon jobbar jag kväll och funderar på att ha barnen hemma så att vi kan hänga i skogen hela dagen. Fast jag borde planera danslektioner och skriva lite ansökningar… Hm…

Snart går flyttlasset ut i skogen, förresten. Tänk att få flytta till en liten stuga på hösten, hugga ved, bygga kylgrop och fylla förråden.

Har jag skrivit att jag älskar hösten?

Jag älskar höst.

Vår.


Det är vår. Jag har fjärilar i magen av lyckliga livet och ingenting kan göra mig ont.
Det är som att jag är i ett moln av total kärlek.
Är det inte konstigt? Jag är ju egentligen på en plats som borde vara smärtsam men jag måste, någonstans på vägen ha insett att ingen kärlek är olycklig, att varje steg jag tar för mig tar jag för hela världen.
Det blir lite som det blir med logistiken men vad gör det när solen skiner och barnen är glada?

Vad gör det att man måste vända på varenda krona när man har ett badkar att sjunka ner i och vara tyngdlös i ett tag?

Jag är kär i kärleken och luften i vartenda andetag.

20130318-091441.jpg

Ljus och energi till er!

Tidigare äldre inlägg