Idioti.


Okej. Du är barnvagnstillverkare.
Du vet en hel del om barnsäkerhet, ergonomi, design och borde kunna behovsanpassa din produkt efter din målgrupp.
Ditt uppdrag är att skapa en flexibel syskonvagn som tar sig fram enkelt i storstadsmiljö och som papporna inte skäms över.
Ett ballt namn ska den ha.

Du tänker och skissar, gör måste/borde/kan-listor. Måste: följa EUs säkerhetsregler, ha hjul, handtag och någonstans att sätta ungarna. Borde: ha varukorg, ställbart ryggstöd, tvättbar klädsel, liggdel och suflett. Kan: ha ställbart handtag, mugghållare, swivelhjul, fickor på sufletten och komma i olika färger.

Alla tillbehör hamnar på kan-listan.

Du bockar av, tänker till och bestämmer dig för följande: att göra vagnen vändbar är onödigt. Att göra en liggdel där bebisar över 4 månader får plats är onödigt. Terränghjul är skitviktigt.

Okej. Klart. Vagnen går åt som smör i solsken och trenden är ett faktum.
Tusentals små bebisar blir runtskuffade i din kreation. Att kalla den för barnvagn är snudd på förolämpande.

Att vagnen inte är vändbar gör ju inte så mycket.
Synd bara att den är framvänd. De små liven, knappt förmögna att sitta själva, som trivs bäst så nära mamma som möjligt, får nu hela världen kastad i ansiktet.
De är så tysta. Nöjd? Nej, apatisk.
Tänk, blicken är densamma som när de får titta på TV. Död.

Tur, som sagt att vagnen har terränghjul.

Urban Jungle, vilket uselt skämt.
Jag vet att det är kontinentalt med framvända spädbarn men jag tycker bara att det är sjukt.
När barnet aktivt vänder sig själv i vagnen och försöker titta framåt, någon gång runt 12 månader eller senare, då kan det vara läge att vända framåt.
Lova sitter fortfarande helst vänd mot mig. Då kan vi prata.

Revidering.


Oj.
Jag syndade i mig en kaffe i Hammarbyhöjden efter dagislämning och sedan blev det såhär:

Hem. Hänga klädseln till Lovas gamla vagn som jag, trots att vi försov oss 1 timme i morse fick in i tvättmaskinen innan vi i lugn och ro gick till förskolandagislekis.
Brotta av klädseln från Tyras vagn och slänga den på tvätt.

Jag svor sedan i en timme över klädseln på vår fina Brio Race innan jag och vår inneboende kom med varsin briljant lösning och inget behövde sågas, borras, klippas eller helt enkelt köras direkt till grovsoprummet.

Lagade rötter till mig och Tyra och åt för att sedan hänga nästa omgång tvätt och slänga i det sista.
Efter att ha fixat disken och sopat i hallen kände jag mig asäcklig så inneboenden visade Tyra hur man spelar Starcraft II (hrm) medan jag tog en snabb dusch med Weledas vildrosduschkräm (tack, mamma).
Efter dusch: smörja hela stackars ökenhuden med ekologiskt ghee-smör och lukta lite som mormorsmor gjorde när hon bakat. Hon smorde alltid händerna med smör, jag skrev om det för ett litet tag sedan, tror jag.

Vad hände? Jag skulle ju sova! Var vaken och slogs med marorna halva natten och sov typ 2 timmar.
Ja, ja. Jag känner mig ganska pigg ändå.

Jag har för övrigt en jättebra strategi när vi försovit oss.
Såhär:

1: pedagogerna underrättas redan under inskolningen om att jag alltid kommer att välja att komma sent på morgonen framför att stressa Lova.

2: äggröra. Lova älskar ägg och protein är bra på morgonen. Äggröra utan salt men med tomatpuré går fort att laga och fort att äta utan att man behöver tjata.

3: juice. Att byta ut morgonfrukten mot juice gör att det går lite fortare att få i sig vitaminerna.

4: vatten och bröd i väskan. Barnens matstund är ju helig och man ska inte tvinga ungarna att äta i flygande fläng men alla med 3-åringar vet att det kan gå lättare att komma framåt om bensintanken hålls full. Vi får bröd från Johans jobb eller bakar själva så det är för det mesta Johan som bakat och på hans bröd står man sig länge, länge. En vattenflaska med gott, renat vatten är också bra.
Trilla inte i sockerfällan här. Att i små mängder få i sig sött under lång tid är värre (för tänderna alltså) än att äta allt på en gång. Välj något som ditt barn gillar men som inte faller i godisfacket.

5: lek och sjung. Om vi går balansgång eller tävlar mot skuggan går det mycket snabbare. Jag och Lova är som en liten resande musikal på morgonen. Sagor är också bra men kräver lite mer koncentration.

6: regler, etapper. När håller man i handen? När får man springa? Samma regler jämt, oavsett hur bråttom man har. Jag delar upp streckan i etapper så vinner jag lite hela tiden.

7: selektiv service. En trött 3-åring måste inte kunna klä sig själv. Jag klär på Lova i sängen så får hon några extra minuter.

8: potta. Jag har lärt mig att inte glömma bort att kissa. Tänk att mitt i stressen och regnkläderna vara tvungen att kliva av bussen och vänta på kiss som inte vill komma. Hellre 5 minuter extra hemma. Taktikkissar själv också. Kissnödig+stressad+eventuell trots=psykfallsmamma.

9: ät! Du hinner äta en macka och dricka ett glas juice du också. Samma där. Lägg till hungrig i ekvationen ovan och du får katastrof.

10: försök så gott det bara går att inte skälla på barnet för att det inte skyndar sig. Barn har faktiskt inget grepp om tid. (Här är min sämsta gren, jag skäller på tok för mycket på Lova.)

Nu vill jag kräkas lite för att jag gjorde en aspräktig lista men så gör jag och det funkar för mig. Det är skönt att ha en strategi att förlita sig på när det känns som att allt bara skiter sig.

Idag försov vi oss en hel timme och kom ändå i tid, utan bråk och hets. Jag åt bara en frukt och drack juice, sen åt jag mellanmål när jag kom hem. Vi bröt sockerregeln och hade (annars bannlysta) russin med oss.

Hur gör ni när ni behöver tid som inte finns? (Frida, hur gör ni?)
Hur gör man när man blir sen till sitt arbete om man inte hinner lämna i tid?

Gah!


Jag har nu avlägsnat klädseln från tre briovagnar och därmed förtjänat en civilingenjörstitel.

På schemat.


Idag ska jag göra rent Tyras nya vagn så att den är ren och fin nu när den lerigaste årstiden av alla kommer.
Jag ska även tvätta Lovas gamla vagn så att den blir fin för den som köper den.

När jag har gjort det ska jag äta lunch.

Sen ska jag sova med Tyra tills jag måste åka till förskolan och hämta Lova.

Jag borde fixa det.