Ny lägenhet.


Jag har flyttat. Igen.
Jag funderade över min så kallade bostadskarriär (jo för en sån ska man tydligen ha) och allt jag kan säga till mig själv i egenskap av min egen syokonsulent är ”Agnes, don’t quit your day job.”

(Varpå jag svarar att jag är danselev och jobbar på café och min syokonsulent hänger sig i sladden till bakelittelefonen.)

Sen vi flyttade till Nya Staden, alltså Visby dåra, för mindre än två år sedan, har vi bott som följer:

1: husvagn avställd intill ett litet sågverk. På en grusplan bakom travet.
Vi saknade el, vatten och toalett.
Jag trivdes som fisken i vattnet men min familj tyckte att det var lite väl spartanskt. Vi hämtade vatten på Ica, tvättade tygblöjor i stan och badade i havet. Toalett byggdes i skogen med stor kreativitet och väldigt mycket sågspån. Det får man nog inte göra…

Sedan bodde vi en natt i ett jättelyxigt rum och en natt hos en kompis på landet men jag minns inte riktigt kronologin på dem.

2: en helt vanlig lägenhet på norr. En tvåa med balkong och en sur granne som hatade barn.
Vi skulle ha flyttat till den genom ett byte med vår lägenhet i fabulösa Rågsved (Snösätra faktiskt) om det inte varit för att den vi skulle byta med var prickad hos kronofogden, henoms sambo var dömd för ekonomisk brottslighet och deras borgenär för bedrägeri och skattefusk,
visade det sig. Tack men nej tack sa vår hyresvärd. Flytt således.

3: skrutthuset. Jag har, som många av er vet, inte särskilt höga krav på mitt boende. När jag då säger att det var ett riktigt jävla helvete att bo i skrutthuset på Fina Adressen, så kanske det säger något om vilken standard det var på huset.
Tänk dig ett uthus från 1800-talets första hälft. Tänk dig att man bygger innerväggarna av våt masonit. Tänk dig att taket är ruttet, vinden är full av naken isolering, plankgolvet ligger rakt på berget, pannan är trasig, elementen är monterade uppochner, väggarna är fulla med döda skalbaggar, det sitter ett löst monterat, 50 kg tungt gjutjärnsrör mellan våningarna för ”ventilation”med ena mynningen ovanför intill diskbänken och andra under tvättmaskinen. Perfekt. Murgrönan växer in genom hallväggen och det är fullt av möss. Nu har jag räknat upp mindre än hälften av sakerna som var problematiska med huset. Det var det där med den lackade, felriktade trappen, det obefintliga badrummet och det skållheta men snabbt försvinnande varmvattnet, den höga hyran och den blyinfattade elen också.
Tänk dig det, lika många saker till och att du är tvungen att bo där. På vintern. Med två barn. Vi spikade täcken för fönster och dörrar men frostrosorna på insidan av fönstren gav sig inte.
Det hade, eventuellt, varit bättre att helt enkelt bo på gatan.

4: Landet. Där bodde jag inte så länge men barnpappan bor kvar så barnen är där varannan vecka och jag har ateljé där.
Om Landet kan sägas att det var charmigt med vissa renoveringsbehov. Passar den händige så att säga.
Två mil på 80-väg till jobbet. Vad ska man säga? Det blir, i sakta mak, riktigt fint därute men jag vill aldrig mer bo så.

5: gårdshuset. Från Landet flyttade jag till ett 30 kvadratmeter stort, rätt charmigt gårdshus. När man kom in genom dörren snavade man på tvättmaskinen och ramlade man åt vänster landade man i rummet. Ramlade man åt höger landade man antingen i spisen, toaletten eller duschen. Ungefär så. Det hade helt klart sin charm men det var för litet.

6: lägenheten jag bor i nu är 38 kvadratmeter stor men den känns dubbelt så stor som gårdshuset. Den har, för att nämna ett par saker, ett kök. Med både diskho och vask.
Den har väggar som inte sviktar lite när man lutar sig mot dem.
Det finns varmvatten så att man (på samma dag!) både kan diska och duscha.
Den har balkong, vilket betyder ett extra rum på sommaren.
Det finns ett badkar. Det har passat mina barn i flera timmar redan.
Den ligger på ”jag sätter på kaffe nu, kommer du över”-avstånd till PappaPalle och FinaFrida och Wictoria.
Det tar bara 20 min att gå till förskolan med barnen. Från gårdshuset tog det nästan en timme.

Här vet jag inte hur länge jag får stanna men vi kan väl hålla tummarna för att jag slipper rita sjunde strecket på flyttkartongerna inom det närmaste året?

Ni ska få några bilder också, de är lite sopiga eftersom jag inte har några lampor ännu och envisas med att använda mobilkameran men jag vill så gärna visa! Jag känner mig som om jag fått flytta in i ett slott. På riktigt.

Bilderna är desamma som på facebook så majoriteten av er har nog redan sett dem.

20130315-210058.jpg
Hall med materialskåp och färgkoordinerad skönlitteratur. Och sånt där man har i hallen.

20130315-210248.jpg
Sovvardagsrumskontorstudiolekmatsal.
Kanske världens knepigaste fondvägg att förhålla sig till. Den ska väck.

20130315-210434.jpg
Skrädmjölsgröt med blåbär på min fullt fungerande spis! Alla plattor funkar och ugnen! Samtidigt! Utan att lampan i taket börjar surra! Fantastiskt.

20130315-210604.jpg
Här går man ut på balkongen. Temat för den här lägenheten är färg. Och kärlek. Helt överraskande.

Det är en del saker kvar att fixa men jag måste säga att det är ganska fint redan.

Jag har ju ett badrum och ett litet förråd också men någon måtta på min besatthet får det faktiskt vara.
När jag är klar ska jag visa precis hela lägenheten för det kommer att bli finast i världen.

Puss!

Nöjd.


Några saker jag är tacksam för just nu:

1: jag bor i gårdshus på en villatomt.
Inga sminkade ungar kommer med enorma plastpåsar (jag har sett dem) och tjuter ”bus eller godis” åt mig. Bra eftersom jag instinktivt vill svara ”bus” och kittla dem så de storknar. De blir liksom aldrig glada åt mina russin…
En gång försökte jag ge en unge en bit mörk choklad som jag händelsevis hade hemma. Då skrek hen ”bajsjävel” åt mig och drog.

2: jag har waldorfförskola och kommer aldrig att behöva skicka mina barn till ”halloweendisco” där pedagogerna skrämmer barnen och ger dem godis till mellis.
Jag har jobbat på ett sånt ställe. Det var obehagligt. Jag var höggravid, utklädd till god fé och ägnade merparten av discot åt att trösta rädda barn som de coola häxfröknarna hade skrämt skiten ur. Jag säger inte att det var en dålig förskola men det var det.

3: mina barn äter inte godis. De vet inte att halloween finns men gillar russin och skördefest.

4: mig själv. Jag har skapat den här verkligheten åt mina barn. Ja, inte själv förstås utan tillsammans med alla underbara vuxna i barnens närhet. Jag möter så mycket kärlek och respekt.
Jag får vara präktig för jag knäcker så jävla hårt. Man skulle kunna säga att jag äger. Jag äger fett hårt. Jao.

5: Lovas ullkläder kom idag. Det var skoj och har ingenting med äckliga kommersiella sockerhetsande perverterade högtider att göra utan är bara lite extra waldorfkrydda till en fin dag.

Sockra inte ungarna. De är söta ändå.

Så det så.

Jag bor i ett vykort.


Såhär ser min skolväg ut när jag inte lämnar barnen först.

20120127-084400.jpg

Hemma.

20120127-084538.jpg

Granne.

20120127-084646.jpg

Nu går vi.

20120127-084749.jpg

20120127-084831.jpg

Kär i tjära.

20120127-084948.jpg

20120127-085635.jpg

20120127-085716.jpg

20120127-085804.jpg

20120127-085903.jpg

20120127-085922.jpg

20120127-090025.jpg

Efter anrika café Norrgatt är det mest centralperspektiv och hyreshus.

Av med silkesvantarna.


Korta fakta om råttor:

Anticimex bedömer aktiviteten hos Visbys råttpopulation som förhållandevis hög. Skalan utgörs av graderna obefintlig, låg, normal och hög.

En råtta kan hoppa en meter utan ansats och ta sig in genom ett hål med 20 mm ø.

Råttor sprider sjukdomar med sin urin och kan orsaka skador på person och egendom.

Råttor ärver minnen och en generation råttor sväljer inte samma sorts gift som den föregående varför råttgifter tillhör de mest plågsamma, smarta och långsamt verkande gifter som används vid skadedjursbekämning.

Ett råttpar klämmer ur sig mellan 800 och 1800 ungar per år.

Kort fakta om mina ungar:

Mina ungar är inte vaccinerade enligt svenska vaccinationsprogrammet.
Lova hann få de två första doserna pentavac innan jag hann fatta vad det handlade om, Tyra är helt ovaccinerad.
Stelkramp i samband med råttbett är inget jag är sugen på.

Kort om metoder att få bort råttor:

Tyra äter allt. ALLT.
Ett vanligt råttgift är små rosa kulor man lägger ut där det är sannolikt att råttorna håller till. I vårt fall: köket.
Kulorna suger åt sig vätska och råttorna dricker tills de dör.
Tyra äter ALLT.

En ”muspipare” som skickar ut ultraljud stressar örat och eftersom jag ibland kan uppfatta ljudet av dem är risken stor att även barnen kan det. Mer stress är inget vi vill ha, dessutom ska det sitta en sån där helvetesapparat i varje rum. Nej tack.

En apparat som skickar ut energipulser i elsystemet använde vi för att få bort mössen. Då kom råttorna.

Möss är så territoriella att råttor väljer bort ställen med möss.

Jag vett inte om illrar och katter jagar bort råttor men jag tål inte pälsdjur så det går ju bort.

Återstår fällor.

Johan köpte en fälla igår och riggade den under diskbänken där jag såg den första råttan. Först använde han en morot men kom på att det kanske inte var sexigt nog.

Köttbullen gav utdelning och i morse satt en stor, fet brunråtta i fällan.

-Det vill jag minsann se innan jag tror det, sa Lova.

-Är den död? undrade jag.

-Väldigt, sa Johan.

Sedan fick råttan en mindre kristen begravning i soptunnan.

Råttor. Nu ska de väck.

Helvete.


Vi blev av med mössen med hjälp av en dosa som skickar ut vibrationer i elsystemet, myntaolja, ättika och genom att täta med aluminiumfolie.

Möss är väldigt territoriella och har man möss har man garanterat inte råttor.

Vi har garanterat inte möss längre, om man säger så.

Nämnde jag att vi kollade på en lägenhet idag? Den såg bra ut. Tät och fin. Problemfri.

I morgon ska jag ringa anticimex. Fuck hippieköret, råttor är inget skämt och de är tydligen ovanligt aktiva här i Visby. Vår värd kommer att bli jätteglad.

Visste ni att råttor kan hoppa ca 1 meter utan ansats? Jag läste det nyss.

Höst-sommar 1-0



Långkjol och dubbla ylletröjor, ullbyxor, fårskinnssulor, yogasockor och lovikkavantar.


Bärsele, yllehätta, benvärmare och ulloverall.


Böljande landskap i himmelskt ljus.


Rosor, tusenskönor och äpplen.


Färgerna, baby, färgerna.


Mannen i lilla trädgården, sedd från klinten.

Hösten klär Visby oförskämt bra.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Bilder.


Spackling av hall (Johan i arbetskläder, mums!) och första strykningen i köket.

Tidigare äldre inlägg