Who run the world? #MOTSTÅND


>>>>TRIGGERVARNING: ÖVERGREPP, VÅLDTÄKT, VÅLD.<<<<
För dig som inte vill läsa vidare: skriv om feminism med #MOTSTÅND och visa vad du gör för att slå hål på destruktiva maktstrukturer.
Vi är många.
Puss.

Här börjar inlägget:

Beyoncé skanderar: who run the world? Girls!

Kvinnans makt gestaltas enligt principen ”männen gör allt vi ber dem om, vår övertalningsförmåga står bakom männens beslut, vi har makten egentligen” och får mig att må lite lite illa.

Varför? Jo, såhär.
Det är inte sant. Vi har inte makten.
Det finns ett talesätt: Djävulens största bedrift var att få människan att tro att han inte fanns. Samma sak med könsmaktsordningen. Den finns men förnekas.

Vi lurar flickor och kvinnor att de har makten och därmed ansvaret. (På precis samma sätt som vi ursäktar små pojkar som slåss och därmed systematiskt gör dem socialt missanpassade samtidigt som vi förväntar oss att de magiskt ska förstå att det finns gränser som inte får överträdas helt plötsligt. En vacker dag är det inte gulligt att de brottar ner den de vill pussa längre. Vi lurar dem att de inte har makten och ansvaret.)

En klassisk förövare-offersituation i relationer där våld förekommer är att offret tar på sig allt ansvar för våldet. ”Jag borde ha gjort annorlunda, då hade hen inte varit så arg…”
Strukturellt förtryck är inte olikt enskilt förtryck, det är bara större.
Maktutövandet ser likadant ut, normaliseringsprocessen är så perfekt utstuderad att vi knappt märker det alls.

Tillåt mig att illustrera:

Det börjar inte med att flickor på bb blir våldtagna. Det skulle ingen acceptera, eller hur?
Nej. Det börjar med tilltal och kläder.

Det börjar med barnböcker och filmer. Kvinnorna och flickorna i de här barnkulturyttringarna är oftast våp eller ”pojkflickor”. Jag generaliserar men det är i den breda kulturen det stora förtrycket och normaliseringen pågår. Bare with me.

När de blir äldre är det annat som lär dem hur de själva bär ansvaret för förtrycket:
-skrik inte sådär, då fortsätter de bara jaga er.
-var rädd om klänningen.
-strunta i killarna, du får inte låta dig provoceras.

Sedan, i mellanstadiet:
TV-serier, musikvideor, låttexter, ”barnmode” som klär ut flickor till reeperbahnluder och pojkarna till ghettogangsters. Grattis. Överallt finns signalerna: skaka de där höfterna, hora, du gör mig galen, ge det till mig, jag vill att du suger av mig i din lyxbil, ge lite röv till mina kompisar också, du dansar så att jag blir knäpp i huvudet och dina kläder får mig att tappa kontrollen.
Jag överdriver inte. Jag översätter. Det är det här de hör på radio. För de kan också engelska.
De får lära sig av serier att männen tigger om sex och att kvinnorna går med på det om de får fina smycken. Eller choklad. Fast då blir de feta och får ångest.

Låter det som att det är svårt att göra rätt? I det här stadiet av normaliseringsprocessen brukar första slaget komma. I mitt fall var det män på stan som började kommentera mitt utseende.
Någon försökte få mig att ge honom mitt nummer för att han utgav sig för att vara modellscout. Jag ringde polisen och gick och pratade med första bästa mamman jag såg på stan, jag var sedan livrädd för äldre män. Jag kände att jag inte borde klä mig som jag gjorde och inte borde skicka några signaler som kunde misstolkas.

Smällarna kommer tidigare än vi tror. Mina klasskamrater i andra klass utsatte systematiskt flickorna för sexuella övergrepp. Sedan kallades de utsatta flickorna för horor. De här pojkarna var åtta år och redan slipade i konsten att manipulera.

Flickorna blir äldre. Reklambilder visar döda kvinnor i utsatta situationer, avklädda, plågade, utsvultna, drogade, kåta, photoshopade, evigt unga. De ser allt det här och de lär sig. Jag överdriver fortfarande inte. Trettioåringar tittar på porr och vet det mesta om sex. Utom möjligen vikten av samtycke, för det behövs inte. Det räcker med ett snyggt halsband eller en komplimang. Och kom igen, det är ju kvinnorna som har makten och nedlåter sig att ligga med männen som alltid är superkåta och helt socialt missanpassade och inte kan bära ansvaret för sina handlingar om de ser en kort kjol. Stackars killar.
Var duktig flicka. Alla dina förebilder ser ut som prostituerade heroinmissbrukare men se för fan till att inte förleda de stackars killarna. De är försvarslösa inför din kropp. Vem har makten? Girls. Who run the world? Girls. Wiggle wiggle wiggle.

Friad från våldtäkt för att kvinnan var funktionshindrad.
Friad från våldtäkt för att andra människor har bdsm-sex.
Friad från våldtäkt för att han inte hade uppsåt. Trots att hon skrek att hon inte ville.
Friad från våldtäkt för att hon hade jeans.
Friad från våldtäkt för att hon var medvetslös och inte kunde säga nej.
Friad från våldtäkt för att hon borde ha kämpat mer.

Aldrig åtalad för att hon inte vågade säga nej fast hon inte ville.
Aldrig åtalad för att hon skämdes.
Aldrig åtalad för att hon inte vågade.
Aldrig åtalad för att hon hade låtit honom ligga med henne.
Aldrig åtalad för att det var hennes ansvar.
Aldrig åtalad för att hon hade makten. Who run the world?

Vi växer upp under förtryck.
Vi växer upp och tror att det är vårt ansvar att inte bli våldtagna.
Vi växer upp och tror att vi har makten.
Den som har makten har ansvaret.
Det vet vi.

Om inte u-länder var så korrupta skulle biståndet kanske nå fram men de kan ju uppenbarligen inte hantera pengar så vi ger dem vapen istället. Oj, nu krigar dem och skjuter ihjäl varandra, då får de ingen humanitär hjälp. De får skyll sig själva.
Samma förtryck, andra ord. Det genomsyrar vår värld.

Flickor föds till strukturella offer och pojkar till strukturella förövare. Inte individuella, strukturella. Det är inte samma sak.
Våra barn föds med en arvsynd. Den utgörs av den här våldsmetodiken. Det är vårt förbannade ansvar att tvätta barnen rena från synd och befria dem från något de inte har bett om men måste stå till svars för hela livet.

Män är priviligerade. Jag struntar i om de har bett om det eller inte. Det är dessvärre deras ansvar att förhålla sig till. Åtminstone i vuxen ålder. Barnen kan vi hjälpas åt att rädda.

Vem har makten? Männen. Makten, härligheten men inte nödvändigtvis i evighet amen.

Jag mår illa av allt som lurar flickor att det är deras makt/ansvar. Det är inte sant. Det är lögn och det är väldigt, väldigt fult att ljuga.

Vi kan bryta våldscykeln. Vi vuxna. Vi kan lära barnen hur samhället ser ut, vad de har att förhålla sig till, hur de kan förändra. Ingen kommer att göra det åt dig. Det är vårt enda ansvar: att inte lura barnen.

Jag skulle önska att skolor undervisade i och arbetade kring normaliseringsprocesser och maktstrukturer, om våldets olika ansikten och om bilder av män och kvinnor.
Och om kön. Det finns fler än två, nämligen.

Så, vad tänker DU göra för att synliggöra förtrycket idag? Vad gör du i morgon? Vilket är ditt ansvar?

Blogga, twittra, tatuera det i pannan, skriv en status på fejan, gör ett konstverk, skrik det på stan, viska det i vinden.
Använd #MOTSTÅND så vet vi att vi är många och jävligt starka.

En liten men viktig delseger.


Följande utspelar sig på klädavdelningen på en stormarknad i närheten av Gråbo där jag bor.
Vi har stannat till för att Lova vill visa mig något på en skyltdocka.
Tre dockor står uppställda på ett litet vitt podie. De saknar alla tre huvuden och står i någon form av aktiva positioner. Lite halshuggna kycklingar över det hela.
-Jag vill vara flickan, säger Lova och låter blicken spela över slitna jeans och vippiga kjolar.
Hon går fram till dockan med kjolen och funderar.
-Jag vill vara hen. Det här är en hen, säger hon med triumf i rösten.
Sedan lägger hon handen på dockan intill som har slitna jeans och rutig skjorta.
-Det här är också en hen.

Lova ler mot mig och ser nöjd ut.
-Man vet inte om det är en kille eller tjej så då säger jag hen, avslutar hon innan hon galopperar mot fruktdisken.
Lite efter kommer en mamma som känner sig märkligt stolt och som är glad att arbetet ger resultat.

Ge inte upp, alla ni som jobbar för ett öppnare samhälle. Det går. Vi kan!

Riktigt viktigt.


http://www.ketchupmamman.se/2011/02/varning-for-kansliga-tittare/

Läs. NU.

När genus blir anus.


”Som förälder har man ett enormt ansvar. Inte bara ska barnen överleva, de ska frodas och vara lyckliga och respektera sig själva och sin omvärld också.
De ska undervisas i livet självt och lära sig allt från att koka béchamelsås till att lyssna på sina medmänniskor och lyckas man lära dem allt det där utan att de rycker benen av alltför många katter är det bra.

Sedan är det grundläggande värderingar som ska förmedlas. Kalle är inte viktigare än Fatima bara för att Kalle har snopp. Jaqueline är inte mer värd än Kevin bara för att hennes föräldrar har 20 000 000 på banken. Gösta är inte finare än Maria bara för att han växer upp i en familj med fyra efternamn på Södermalm.

Väldigt många av de beteenden vi avfärdar som typiska för de två vanligast förekommande könen är inlärda.
Faktum är att jag ställer mig kritisk till nästan all genusforskning eftersom det fortfarande är så väldigt långt kvar innan vi kan börja se vars och ens naturliga beteende. Vi är fostrade i en värld där pojkar och flickor bedöms olika och agerar omedvetet därefter.

Mot bakgrund av detta”

Så började ett asbra inlägg om vårt nya pronomen ”hen”.
Sedan hängde sig WP 4 gånger och jag blev förbannad och nu är halva inlägget borta.
Jag avslutar senare när jag är mindre arg.