Glimtar från Facebook.


Min mamma hade små böcker där hon skrev upp saker jag sa när jag var liten. Jag använder blogg och Facebook på samma sätt och ibland blir jag helt nervös att alltihop ska försvinna så idag samlade jag ihop lite roliga saker barnen har sagt (och lite annat också) från Facebook. Jag vill liksom ha allt kvar men är rätt säker på att digital lagring är sjukt osäker.
Jag har blivit av med på tok för många bilder för att riktigt lita på det här med datorer egentligen men har inte tid att fixa papperskopior på allt… Kanske att jag ändå måste ta tag i det där så att barnen kan ha en liten fotobok att bläddra i…

Glimtar 2009-2015

”Nu har jag packat. Jag ska till moster My. Sen: träffa Therese. Jag VILL träffa Therese. Snart kommer jag. Ses sen. Jag MÅSTE gå, älskling. Puss puss. Nu träffar jag Therese.”

/Lova

Jag är glad. Lova kastade sig just upp i min famn och sa ”oj, min fina mamma” tio gånger medan hon kramade och pussade mig. Mer sånt!

13 februari 2010:

Jag är nyligen hemkommen från förlossningen som tog fyra timmar och resulterade i 3650 gram Tyra. 50 cm lång och lika söt som sin syster. Jag fick inte en skråma och är bäst i världen.

Dagens Lova 11 maj 2011:
-Vill du ha en sån där springcyckel som kusin Lea har? frågar jag.
-Nej. Jag vill ha en med trampor. En motorcyckel ned TVÅ hjul. svarar hon.

”Pippi Jung” sjunger Tyra. Carl Jungs okända syster.

Maj 2013:

Lova: Titta där är minsann min gudfar Palle i tidningen! (till alla på Torgkassen.)

Tyra: PALLE! Åka bilen! MIN Palle!

”Mamma vi har städat! När får vi mat?”

Golvet var precis helt täckt av leksaker.

Lova har öppnat yogastudio i vår etta. Det finns två klasser: Lovayoga och Tyrayoga. Man ska ha väst på sig för då svettas man mer. Man kan få utslag av att göra Lovayoga men det är inget att oroa sig för.
Det är rätt vild yoga…

-Du har så tjocka ben mamma!
-Det är för att jag har så starka muskler.
-Meh, varför orkar du inte cykla ifatt den där bilen då?

Lova är hård.

-När exakt blev ni egentligen galna?

Lova har genomskådat sina föräldrar.

-Du är så fin mamma. Mycket finare än en massa apor.

Tyra levererar som vanligt.

Jag: Vad blir ”Lova” baklänges?
Lova: Hm… Avol!
Tyra: Här är bak. Här är rumpan.
Jag: Vad blir ”Tyra” baklänges?
Tyra: Jag! Jag vill säga mitt baklänges! Enhörning! Det blir en enhörning! Haha!

Vi är hemma och lite förkylda. Barnen ska få se en film men de måste först komma överens om vilken. Jag hänger tvätt och tjuvlyssnar:

-Tyra! Kom nu och sätt dig så ska vi komplicera! Okej. Du vill se Ponyo. Det vill inte jag. Nu ska vi komplicera. Så. Ställ din mening.

-Nej!

-Ställ din mening! Vi måste komplicera! Jag har ställt min mening, nu får du ställa din!

-Att min mening är att jag ställer till med skratt! Hahaha!

-MAMMAAAAA!

Åh kärleken.

Precis innan Tyra somnade viskade jag och Lova allt fint vi ville att hon skulle drömma om.
Mossa som aldrig sticks och pinnar som blir mjuka när de landar på gräset så att hon kan springa barfota och smultron som växer på strån och änglar och älvor, fick hon av Lova.

Tyra log och somnade lycklig.

Har jag sagt att jag älskar mina barn så jag blir lite knäpp?

”Jag ska leva hela mitt liv!”
-Tyra

Tyra väckte mig idag genom att krama mig hårt och mumla ”du är bäst i världen. Det är så bra att ha en liten maima!”
Sen kom pussarna och myset och den lilla lilla näsan mot min kind och allt i universum var helt perfekt.

-Imorgon är vi ensamma hemma på kvällen, Tyra. Vad önskar du dig för fredagsmys då? frågar jag vid läggdags.

Tyra kryper ihop med händerna för ögonen och säger (med darr på rösten)

-Att Lova ska vara hemma hos oss!

-Mamma, får jag säga en sak? frågar Tyra.
-Såklart, svarar jag.
-Att jag är din bästa vän. Och du är min bästa vän.

12/1 2015: Lova har just bett mig om en fiolläxa och Tyra nynnar på medeltida visor om ond bråd död.

Lova släpper ut håret och låter det fångas av vinden.
-När det blåser bakåt känns det som om jag bär hela vinden i mitt hår!

-Behöver jag inte hålla för öronen nu? Har du stängt av den där hå-hå-hå-hå-musiken nu? Hå-hå-hå-hå-musiken är för läskig.

Tyra ville visst inte somna till Portishead…

-Var rädd om mig, jag kan vara ömtålig, sa Tyra.

-Jag är fri! skrek Tyra och cyklade genom vattenpölen.

Tyra väckte mig precis. Hon sparkade av sig täcket och sa att hon frös.
-Sparka inte av dig täcket då, mumlade jag och stoppade om henne.
-Jag sparkar inte av mig täcket mamma, sa hon som om jag sagt något riktigt galet.
Det är tyst en liten stund.
-Sen då, frågar hon. Kravlar vi upp på land? Kravlar Lova och jag upp på land sen?
-Javisst älskling.
Hon ligger nu och gapskrattar i sömnen.

-Jag vill höra Radioapan fyra, ber Tyra. Nej förresten! Radioapan två!
-Nu gjorde du tvåans tabell baklänges, säger Lova glatt. Fyra, två!

Tyra är lite skeptisk till Fornsalens toalett eftersom det luktar vampyr där.

Jag stängde just av vattnet i badkaret där barnen sitter och skrattar.
-Såg du, frågar Tyra. Det var min radiostyrda robot! Den stängde av vattnet!

Puss!

IMG_5900.JPG

IMG_2761.JPG

IMG_5321.JPG

IMG_5593.JPG

IMG_1379.JPG

IMG_1749.JPG

Annonser

Dagens visa, det ska va Lovis.


I bilen till förlossningen sjöng jag. Jag ville vara som Lena Nyman i Ronja Rövardotter.
Det var jag inte men jag kommer alltid att förknippa Lova med Lovis (det är också hennes smeknamn).

Så vad sjöng jag då?

Jo det här förstås:

Baxarramsor från Stockholm
med Frifot

Ikväll.


Ikväll har jag gjort mycket kvalitativt.

Jag packade ner Tyra i tusen lager ull och proppade ner henne i vagnen sen gick vi på solnedgångspromenad till havet. Lova skuttade och pratade och sjöng, Tyra somnade på ett kick.

Lova och jag klättrade i träd och tog roliga kort, hoppade mellan tuvor på myren och klättrade över stättor och stenar medan Tyra sov som en sten.

20140415-231231.jpg20140415-231257.jpg20140415-231341.jpg20140415-231417.jpg20140415-231431.jpg

20140415-231528.jpg

20140415-231639.jpg

Världsmästerskap i bildkvalitet men vad tusan. Det tål ni.

Väl hemma fick jag läsa en jättefin bok för Tyra som till sin egen förtvivlan vaknade när vi kom hem.
Sedan fick klockan vara hur mycket den ville just idag. Jag och Lova satte oss och pratade, läste Bamse och drack te och åt smörgåsar för hej och hå vad 6,5-åringar kan behöva få egentid ibland. Jag försöker hitta så många tillfällen som möjligt.
Vi lyssnade på folkmusik och gjorde pannkakssmet till frukosten också och som avslutning läste vi lite i andra boken om Katitzi.

Jag fick privilegiet att berätta om förintelsen för Lova ikväll. Hon frågade mycket och svarade mina klokaste svar.

En gång blev det tyst en stund. Sen sa hon med en bestämd ton:
-Mamma. Om någon är så dum. Då får man väl säga JÄVEL. Visst?

-Ja. Alla fula ord som finns.

Jag berättade att de vuxna har lovat varandra att det aldrig aldrig ska få hända igen.

Gråten i halsen hela tiden men när jag skriver att det var ett privilegium så menar jag det.
Jag vet hur jag kan berätta för henne utan att förvirra henne och vad jag tycker är okej att hon vet. Det är liksom en del av det jag upplever som föräldraskapets ljuvliga plikt; att utbilda och förklara världen.

Det är märkligt hur tydligt det blir när det ska förstås av ett litet barn. Inget skitsnack får plats, inga krångliga omskrivningar.
Det blir rent och kristallklart.

JÄVEL, helt enkelt.

Nu ska jag sova.

God natt

Dagens visa, Lovas val.


Idag får Lova välja visa.

Ta Sofia Karlsson! Ta den sorgligaste visan, den med flickan som har en kråka.

Lova säger att det känns lite bra och lite sorgligt. Det är synd om fågeln men bra att flickan finns där och försöker rädda den.
Lova vet inte riktigt varför hon tycker om den här visan och ville egentligen tipsa om alla låtar med Sofia Karlsson eftersom alla är så bra.

Flickan och kråkan är en cover och de flesta är nog vana att höra den på Wiehes darrande skånska eller kanske till Timbuktus snygga beat men det här är min och Lovas favorit.

Flickan och Kråkan
med Sofia Karlsson

Mycket nöje!

Tänk om de visste alltså.


Barnen har somnat. Jag lyssnar på inspelningar av Tyras skratt och luktar på Lovas nacke i smyg.
Tänk om de visste hur mycket jag älskar dem.
Lova har fräknar på kinden som ser ut som Karlavagnen och Tyra med världens mest smittande skratt.

Herregud. Om de visste skulle de bli helt hopplösa och bara leva rövare hela tiden och driva mig till vansinne minst tre gånger om dagen.

Lova som allvarsamt betraktar en skalbagge och tankfullt mumlar ”den måste vi vara aktsamma om” och Tyra som hoppar ut framför en främmande tant mitt i centrum, vrålar ”aktarej” och ler så att tanten blir full av solsken och leker med Tyra tills vi missar bussen.

Om de visste alltså. Hur mycket jag älskar att lyssna på när de leker. Jag måste gömma mig i en teckning för att de inte ska märka att jag är helt inne i alla barnafödslar, prinsessuppror och magiska hästar.
Jag vill inte störa men ibland måste jag vara piratdrottning fast jag helst vill diska.

Oj oj om de anade ens en gnutta av hur mycket jag går sönder när de är ledsna.
Konstigt att jag någonsin säger nej (ca en gång i kvarten känns det som) när de är så fullkomliga.
Om de visste skulle de tamejsjutton aldrig göra som jag sa åt dem.

Vänta nu.
Jag tror att de vet.
Mina ungar är totalt olydiga. Eller nej. Men ingenting är utan kamp.
Tror jag att jag ska få svara på ett jobbmail spänner Lova sina havsgröna ögon i mig och tillrättavisar mig. ”Du slösar bort tiden mamma.” Hon har världens äldsta blick.
När Tyra ska borsta tänderna gömmer hon sig (varenda gång) och kommer inte fram förrän jag har lirkat, bråkat, lurats och tillslut fått henne att gå med på att borsta tänderna mot att jag sjunger Styrman Karlsson eller låtsas att tandborsten är en spindel som ramlar ner i hennes mun och äter upp alla matrester.

Bångstyrighet är fanimej det bästa ömhetsbeviset.
Näst efter att Tyra vaknar på natten, gosar in sig nära nära och muttrar att hon älskar mig förstås.
Och kanske efter att jag fått äran att (mot skriftligt tysthetslöfte) hjälpa Lova att skriva sitt allra första kärleksbrev.

Att våga säga nej och visa sina värsta sidor, det är tillit.
Att också våga säga att en älskar någon, det är tillit.

Att kasta sig rakt ut i det osäkra rummet mellan fråga och svar, (mamma älskar du mig fast jag vägrar borsta tänderna varenda gång?) och landa tryggt i svaret (ja men jag kanske måste elda upp en tandborste ibland så att du vet att jag inte är mer än en (ganska trött) människa), det är stort.
Då hittar vi varandra, tre par famlande händer i mörkret som får styrka av varandra så att vi vågar älska.

Tänk att mina barn vet hur mycket jag älskar dem.
Tänk att de älskar mig så mycket att de låter mig lyssna när de leker.

Hur fick jag så kloka barn?
Om Lova var vaken skulle hon bergis kunna svara.
Hon skulle börja med ”Men mamma… Det fattar du välle…”

Ja, det fattar jag väl.

20140401-231031.jpg

Min ros, min lilja.


-Idag kändes som en speciell dag, för du gav mig ett syskrin, sa hon.
Sen visade hon mig sin docka Iris i sin nya röda mantel.
-Det blev ju elegant, utbrister hon lyckligt när hon betraktar den röda linnerektangeln med ett litet handsytt knapphål i ena hörnet och en väldigt väl fastydd knapp i det andra. Ögonen lyser.

Jag fick hjälpa till en del men det spelar ingen roll.

Att kunna själv, att behärska och påverka sin omvärld, det är bra för växandet. Det själsliga alltså. Den finmotoriska landvinningen och hand-öga koordinationen är sekundär när den där stoltheten glittrar i hennes ögon.

Mitt stora lilla barn som kan läsa 81 sidor ur en kapitelbok själv, som har hemligheter och vill vara ifred, som är kär och full av hopp och som bär framtiden i sina små knubbiga händer.

Så jävla mycket kärlek, Lova.

Julklapp.


-Mamma! Jag måste ha julpapper och tejp och födelsedagssnöre och en penna och en lapp som det står TILL AGNES på och du får inte komma in i lekstugan!

Hemligt fnitter från utomhuset.

-Mamma! Du får inte kolla där veden är. Om du ska hämta ved måste du först säga till mig!

Sen, när vi skulle packa för att hastigt mer än lustigt men med mycket längtan åka till min mamma och min fina familj på fastlandet för att fira jul, då kom Lova med ett (lite blött) paket till mig som skulle ligga i paketväskan.
”TILL AGNES FRÅN LOVA”
Alltså hur spännande får ett paket egentligen vara?

Så kom äntligen julafton.
-Mamma! Du måste öppna paketet dirrrrekt på morgonen!

20131224-125507.jpg
Det är träbitar från gården. I urval.

Det är den bästa julklappen.

Tidigare äldre inlägg