Ny lägenhet.


Jag har flyttat. Igen.
Jag funderade över min så kallade bostadskarriär (jo för en sån ska man tydligen ha) och allt jag kan säga till mig själv i egenskap av min egen syokonsulent är ”Agnes, don’t quit your day job.”

(Varpå jag svarar att jag är danselev och jobbar på café och min syokonsulent hänger sig i sladden till bakelittelefonen.)

Sen vi flyttade till Nya Staden, alltså Visby dåra, för mindre än två år sedan, har vi bott som följer:

1: husvagn avställd intill ett litet sågverk. På en grusplan bakom travet.
Vi saknade el, vatten och toalett.
Jag trivdes som fisken i vattnet men min familj tyckte att det var lite väl spartanskt. Vi hämtade vatten på Ica, tvättade tygblöjor i stan och badade i havet. Toalett byggdes i skogen med stor kreativitet och väldigt mycket sågspån. Det får man nog inte göra…

Sedan bodde vi en natt i ett jättelyxigt rum och en natt hos en kompis på landet men jag minns inte riktigt kronologin på dem.

2: en helt vanlig lägenhet på norr. En tvåa med balkong och en sur granne som hatade barn.
Vi skulle ha flyttat till den genom ett byte med vår lägenhet i fabulösa Rågsved (Snösätra faktiskt) om det inte varit för att den vi skulle byta med var prickad hos kronofogden, henoms sambo var dömd för ekonomisk brottslighet och deras borgenär för bedrägeri och skattefusk,
visade det sig. Tack men nej tack sa vår hyresvärd. Flytt således.

3: skrutthuset. Jag har, som många av er vet, inte särskilt höga krav på mitt boende. När jag då säger att det var ett riktigt jävla helvete att bo i skrutthuset på Fina Adressen, så kanske det säger något om vilken standard det var på huset.
Tänk dig ett uthus från 1800-talets första hälft. Tänk dig att man bygger innerväggarna av våt masonit. Tänk dig att taket är ruttet, vinden är full av naken isolering, plankgolvet ligger rakt på berget, pannan är trasig, elementen är monterade uppochner, väggarna är fulla med döda skalbaggar, det sitter ett löst monterat, 50 kg tungt gjutjärnsrör mellan våningarna för ”ventilation”med ena mynningen ovanför intill diskbänken och andra under tvättmaskinen. Perfekt. Murgrönan växer in genom hallväggen och det är fullt av möss. Nu har jag räknat upp mindre än hälften av sakerna som var problematiska med huset. Det var det där med den lackade, felriktade trappen, det obefintliga badrummet och det skållheta men snabbt försvinnande varmvattnet, den höga hyran och den blyinfattade elen också.
Tänk dig det, lika många saker till och att du är tvungen att bo där. På vintern. Med två barn. Vi spikade täcken för fönster och dörrar men frostrosorna på insidan av fönstren gav sig inte.
Det hade, eventuellt, varit bättre att helt enkelt bo på gatan.

4: Landet. Där bodde jag inte så länge men barnpappan bor kvar så barnen är där varannan vecka och jag har ateljé där.
Om Landet kan sägas att det var charmigt med vissa renoveringsbehov. Passar den händige så att säga.
Två mil på 80-väg till jobbet. Vad ska man säga? Det blir, i sakta mak, riktigt fint därute men jag vill aldrig mer bo så.

5: gårdshuset. Från Landet flyttade jag till ett 30 kvadratmeter stort, rätt charmigt gårdshus. När man kom in genom dörren snavade man på tvättmaskinen och ramlade man åt vänster landade man i rummet. Ramlade man åt höger landade man antingen i spisen, toaletten eller duschen. Ungefär så. Det hade helt klart sin charm men det var för litet.

6: lägenheten jag bor i nu är 38 kvadratmeter stor men den känns dubbelt så stor som gårdshuset. Den har, för att nämna ett par saker, ett kök. Med både diskho och vask.
Den har väggar som inte sviktar lite när man lutar sig mot dem.
Det finns varmvatten så att man (på samma dag!) både kan diska och duscha.
Den har balkong, vilket betyder ett extra rum på sommaren.
Det finns ett badkar. Det har passat mina barn i flera timmar redan.
Den ligger på ”jag sätter på kaffe nu, kommer du över”-avstånd till PappaPalle och FinaFrida och Wictoria.
Det tar bara 20 min att gå till förskolan med barnen. Från gårdshuset tog det nästan en timme.

Här vet jag inte hur länge jag får stanna men vi kan väl hålla tummarna för att jag slipper rita sjunde strecket på flyttkartongerna inom det närmaste året?

Ni ska få några bilder också, de är lite sopiga eftersom jag inte har några lampor ännu och envisas med att använda mobilkameran men jag vill så gärna visa! Jag känner mig som om jag fått flytta in i ett slott. På riktigt.

Bilderna är desamma som på facebook så majoriteten av er har nog redan sett dem.

20130315-210058.jpg
Hall med materialskåp och färgkoordinerad skönlitteratur. Och sånt där man har i hallen.

20130315-210248.jpg
Sovvardagsrumskontorstudiolekmatsal.
Kanske världens knepigaste fondvägg att förhålla sig till. Den ska väck.

20130315-210434.jpg
Skrädmjölsgröt med blåbär på min fullt fungerande spis! Alla plattor funkar och ugnen! Samtidigt! Utan att lampan i taket börjar surra! Fantastiskt.

20130315-210604.jpg
Här går man ut på balkongen. Temat för den här lägenheten är färg. Och kärlek. Helt överraskande.

Det är en del saker kvar att fixa men jag måste säga att det är ganska fint redan.

Jag har ju ett badrum och ett litet förråd också men någon måtta på min besatthet får det faktiskt vara.
När jag är klar ska jag visa precis hela lägenheten för det kommer att bli finast i världen.

Puss!

Annonser

Stämningsbild.


20120203-182123.jpg

Jag bor i ett vykort.


Såhär ser min skolväg ut när jag inte lämnar barnen först.

20120127-084400.jpg

Hemma.

20120127-084538.jpg

Granne.

20120127-084646.jpg

Nu går vi.

20120127-084749.jpg

20120127-084831.jpg

Kär i tjära.

20120127-084948.jpg

20120127-085635.jpg

20120127-085716.jpg

20120127-085804.jpg

20120127-085903.jpg

20120127-085922.jpg

20120127-090025.jpg

Efter anrika café Norrgatt är det mest centralperspektiv och hyreshus.

Detta var kanske vad Ellen Key, Ellen Key tänkte sig…


I ugnen står en himmelsk grönsaksgratäng. Lilla E och Tyra springer runt och organiserar om i kökslådor och lekrum. Huset är kallt så Tyra har ullinne, ulltröja, ullstrumpor, ullfleecebyxor och ullfleecetröja. Helylle.

Lova, Vildingen (Ronja och Birk) är ute och leker i snön med Frida (Undis/Lovis, man vet inte).

Papporna är i pettsonhuset och kommer alltid hem försent.

När vi sov vaknade jag ibland av Tyras skrik och vi tänker att hon kanske har samma nattängslan som jag hade när jag var liten.

Några gånger vaknade jag av vinden som ven om knuten, snön som piskade mot fönstren och bakom allt det -havets mjuka, rullande sång. Utanför gömmer katterna hemligheter och träden tittar på.

För första gången ligger snön kvar över natten. Jag anar den när jag väcks av Tyra halv fem på morgonen och går upp för att elda.

När jag ligger där minuterna innan jag kapitulerar för dagen och lyssnar på utomhuset kan jag inte låta bli att tänka på Catti Brandelius som, iklädd rollen som Miss Universum sjunger om Ellen Key. (Den finns på youtube.)

Jag fastnar vid stycket

”jag hör vågorna vagga så jag äntligen kan få slagga slagga.

Detta var kanske var Ellen Key, Ellen Key tänkte sig.
Detta var kanske vad Ellen Key, Ellen Key tänkte sig.”

20120115-113313.jpg

Ljuset mellan träden är ljuset från himlen över havet, precis där Gotland slutar och horisonten väntar.

Detta var nog precis vad Ellen Key tänkte sig.

Höst-sommar 1-0



Långkjol och dubbla ylletröjor, ullbyxor, fårskinnssulor, yogasockor och lovikkavantar.


Bärsele, yllehätta, benvärmare och ulloverall.


Böljande landskap i himmelskt ljus.


Rosor, tusenskönor och äpplen.


Färgerna, baby, färgerna.


Mannen i lilla trädgården, sedd från klinten.

Hösten klär Visby oförskämt bra.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Fallfrukt.


Äppelkompott med två ingredienser: fallfrukt och ekologisk kanelstång.
Kan det bli präktigare? Jo, det förstås. Det var ju barnen som plockat äpplena i vår trädgård och kommit in med dem i en liten korg.
Väldigt Elsa Beskow fast inga barn fick stryk i processen.


En liter tar slut på ett dygn.

Listad.


Jag kollade igenom hänvisningarna (alltså från vilka sidor jag är länkad) och hittade mig själv på en lista över gotländska bloggare.

http://www.gotland.net/sv/bo-leva/gotlandska-bloggare

Det är ju jätteskoj! Ju fler listor dessto fler läsare och jag gillar ju det jag.

En nyfiken fråga bara: Vem satte mig på listan? Jag har inte gjort det själv och det kan knappast vara samtliga bloggar skrivna på Gotland. (Får jag kalla mig gotlänning redan?)

Nu ska jag kolla några av de andra bloggarna på listan. Vem vet, kanske hittar man en riktig själsfrände?

Puss!

Tidigare äldre inlägg