Växtzon 1.


Nu livebloggar jag från ett soligt paradis fullt av andbajs och vårblommor.
Hittills har pigga vintergäck fått sällskap av snödroppar och yrvaken krokus.

Nu har vi lekt med tusen ungar och gungat i flera timmar.

Nu går vi och fikar, tror jag.20120301-153315.jpg20120301-153638.jpg20120301-153701.jpg20120301-153757.jpg

Det här, mina vänner, är healing.

Annonser

Höst-sommar 1-0



Långkjol och dubbla ylletröjor, ullbyxor, fårskinnssulor, yogasockor och lovikkavantar.


Bärsele, yllehätta, benvärmare och ulloverall.


Böljande landskap i himmelskt ljus.


Rosor, tusenskönor och äpplen.


Färgerna, baby, färgerna.


Mannen i lilla trädgården, sedd från klinten.

Hösten klär Visby oförskämt bra.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Åh, just det!


Vet ni förresten vad jag ska göra idag?

Ha utedag såklart.

Insnöade.


Barnet pressar sig ut. På sju minuter har jag tre krystvärkar.
Jag kan fortfarande förnimma känslan av när huvudet strök mot benet, det där märkligt hårda under den lena huden och hur kroppen sprattlade ut.
Varje gång Tyra ligger i mitt knä minns min kropp och i en knappt märkbar och närmast ofrivillig kontraktion immiterar bålens muskulatur en krystning.

Barnet, Tyra, kommer upp på bröstkorgen och hennes lilla skrik är så fint att vi gråter. Vi gråter alla tre, även barnmorskan med fjärilsfingrarna.
Barnet slänger med huvudet och hittar bröstet, sin nya ankarpunkt, hittar hem till jorden.
Jag ber om fler filtar och mer mörker. Vi skrattar lättat och barnmorskan avslöjar att hon faktiskt är tagen.

Hur gick det till? Jag är fortfarande hänförd.
Jag vill tacka alla strömningar som förde barnmorskan C till mig, jag vill tacka för att min smärta var så kort, jag vill tacka för att Johan var så stark och lät mig andas in hans lugn när smärtan var som värst.

13/2 kl 00:38 kom barnet som fick namnet Tyra Miranda.

Tänk att ett år kan gå så fort.

Insnöade.


Idag är vi insnöade. Jag satte ut lite kokosfett och hampafrön till de stackars koltrastarna som inte har vett att flytta.
Vi har ätit hela dagen, byggt kojor, målat akvarell, bakat kokoskakor utan socker och satt en liten, osötad bulldeg till semmelkalaset.

Jag dör av leda.

Typ tur.


I år skötte sig snöröjningen lite bättre än förra året. Det betyder att de plogade överhuvudtaget och att de ibland kastade lite grus på oss men jag gnäller inte.

Trots plogning och stenkastning har vår gudsförgätna lilla gränd varit täckt av 2-3 decimeter hårt packad snö.
Den smälte igår och frös inatt. Nu är vägen ett gytter av små bäckar, frusna grusklumpar och stora, vattentäckta issjok. Det rinner, porlar, droppar, slaskar, töar, blir halt och grått. Lova växte ut födelsedagsstövlarna från farbror Elsa på några månader och i ärlighetens namn tycker jag att 5+ är lite för kallt för gummistövlar om man inte får plats med dubbla ullsockor.
Jaja, Lovas skor är impregnerade så det är väl bara att hoppas på att sömmarna håller tätt.

Egentligen hade jag tänkt lägga upp vad barnen har på sig en sådan här dag när det kan svänga lite hur som helst med bilder och grejer med jag försov mig å det grövsta i morse så det får bli en annan gång.
En ledtråd är i alla fall: extra mycket ULL.

Åh, är lite avis på Isabel som myser i värmen i India. Kram till er!

Så, stora stövlar på!

Potentiellt skitkall.


Idag börjar Lova förskolan igen.
Upp med tuppen och ät upp någon gång och gå och kissa innan vi går.

Morgonen gick helt okej. Vi bakade sockerfria kanelbullar igår (Lova formade sina som lussebullar) så det blev festfrukost.
Nu är vi ute i blåsten och jag är väldigt glad åt min traderafyndade vindjacka från Elvine. Jag kan ha varit lite väl optimistisk vad gäller mängden kläder under dock så jag kanske fryser ihjäl i eftermiddag när vi ska hem.

Idag står träning, lunch med Johan, hämtning och fika hos ”moster gudmor” på schemat. Den sistnämnda är Johans yngsta syster som tycker att faster låter gammalt och som är gudmor till Lova.

Vi får se om jag överlever.

Tidigare äldre inlägg