En knepig böna.


Minns ni hur jag ville vara lite sådär som Morpheus och med övertygande blick viska saker om vad ni inte visste att ni åt?
Sen skulle vi följas åt till Zion där alla blev ekoveganer och allt blev bra.

Ni som någon gång har ätit mat med mig känner kanske till min inställning till soja: skit, skit, skit. Skit.

Hm.
Läs gärna det här, det har kanske mjukat upp mig en aning men jag vill ändå höja ett varningens finger för den här trots allt ganska coola bönan.

Sammanställning av studier av sojabönan.

Jag har inte kontrollerat källorna eller vilka som beställt vilka resultat men det var en lättläst sammanfattning av läget iallafall.

Jag har haft samtal med en skicklig och erfaren waldorfpedagog om just soja och hon menade att soja är tungt för kroppen att ta hand om och att det kan märkas på barn med exempelvis koncentrationssvårigheter om de ätit soja.

Vidare: kontrollera hur din sojaprodukt är processad för bövelen, vilka metoder och vilka ämnen har använts?
Kontrollera var den är odlad. Vem har odlat den?

En ekologiskt odlad sojaböna som inte försöker se ut som en bit kyckling kan mycket väl hamna på mitt matbord ibland men jag vet inte.
Jag är fortsatt misstänksam. Det finns annan mat.

I can only show you the door…

Annonser

Myten om påskharen.


Idag ska jag berätta sagan om påskharen för barnen på mitt jobb. Jag ska göra ett dockspel på klassiskt waldorfvis men sagan är sams som min mamma berättade för mig.

På begäran får ni ta del av sagan som jag berättar den.

Berättelsen om påskharen
fritt ur den grekiska myten om jägaren Orion.

Det var en gång för länge sedan en liten, liten fågel.
Fågeln bodde i en stor skog långt härifrån och inte långt från skogen låg ett stort varmt hav.
Det var en vacker skog med höga träd och det här var den tid på året när våren just skulle komma och många små blommor nyfiket tittade fram ur den mjuka mossan.
Solen strålade och allting hade nog varit väldigt bra om det inte vore för att en jätte härjade i den lilla fågelns skog. Jätten hette Orion och var känd som den allra farligaste av jägarna i världen.
Alla djuren var mycket rädda och räddast av alla var den lilla fågeln.

Hon flög från buske till buske för att söka skydd och ropade så hjärtskärande på hjälp att vårens gudinna Ostara kom för att se vem som klagade.
-Men lilla fågel, varför är du så ledsen? frågade hon.
-Jag är så rädd för jägaren Orion! sjöng den lilla fågeln. Jag kan inte flyga så fort och hans tunga steg kommer hela tiden närmare. Jag önskar att jag var så snabb att jag kunde springa ifrån honom.

Ostara log och andades på fågeln som förvandlades till en långbent hare.
-Så, spring nu lilla hare. Ditt namn ska vara Lepus och du ska vara det snabbaste djuret i skogen.

Haren Lepus tackade Ostara och sprang iväg så snabbt att vinden häpnade och jägren Orion aldrig såg skymten av henne igen.

Det gick en tid och en dag möttes vårens gudinna Ostara och haren Lepus igen.
Lepus såg sorgsen ut.

-Men lilla hare, varför är du så ledsen?

-Jo… svarade den lilla haren försiktigt. Jag är det snabbaste djuret i skogen och jag springer undan jägaren Orion så lätt som ingenting men ändå är jag olycklig.

-Ja, du är snabbast av alla och springer lätt ifrån jätten men dina ögon är fulla av sorg. Är du inte nöjd med att vara hare?

-Jo… svarade Lepus förläget. Men det är så att jag så innerligt saknar att kunna lägga ägg.

-Var det inget värre?

Gudinnan log och andades på haren och sa med mjuk röst:
-Så, nu har jag gjort så att du en gång om året kan lägga ägg. Dina ägg ska vara de vackraste äggen och också dina barn ska lägga ägg varje vår.

Lyckligt tackade haren Lepus vårens gudinna Ostara.

Så kom det sig att hararna en gång om året, just när vi firar påsk, lägger ägg.
Lepus blev en stjärnbild på himmelen och likaså Orion. Nu springer haren ifrån jägaren så länge stjärnorna lyser på himlavalvet.

20140408-100753.jpg
Igårkväll sydde jag en docka som ska föreställa Ostara.

Länge leve sagorna!

En ny, skön kvällsrutin.


20140108-222224.jpg

Först brukar vi behöva handla något efter förskolan. Ute hos mig finns inga affärer, bara hav, skog, grottor och myrmark. Och stjärnhimmel förstås.

Sedan tar vi bussen eller cykeln med kärran de sex kilometerna hem, Lova brukar läsa för Tyra i cykelvagnen när de inte slår ihjäl varandra. Oftast läser de eller sjunger folkvisor.

Väl hemma får barnen leka medan jag lagar något som går ganska fort att få ihop till middag. Idag blev det bovetenudlar med en pestovariant jag brukar göra på rapsolja, hasselnötssmör, färsk basilika (eller blandade örter, typ salvia och persilja är jättegott att ha i), örtsalt och svartpeppar. Morot till det och grönsaksjuice efter maten.
Tyra har fått lite antroposofmedicin av förskolans jätteduktiga läkare och den tar hon så lätt som ingenting.

Vid maten brukar vi leka gissningsleken om vad som är i det vi äter. Barnen tycker att det är jättekul, särskilt om de lyckas gissa rätt på svåra kryddor.

Efter maten leker barnen eller lyssnar på saga på kassettband medan jag plockar undan. Ska något av barnen tvätta sig så badar de i badbaljan med tvättnötsschampo som skummbad.

Sedan kommer den bästa stunden.
Förutom dropparna Tyra ska ta morgon och kväll så blev hon ordinerad fot- och vadmassage. Lova tänder en massa ljus och sin favoritrökelse medan jag sätter på lugn musik (Celtic Fire, Deva Premal eller Angus & Julia Stone är klara favoriter). Sedan bäddar vi yogamattan med en fårfäll och värmer massageoljan. Jag har en sidensjal som barnen får ha som täcke över den del av kroppen som inte blir masserad. Sedan får båda barnen massage så mycket de vill. Både Tyra och Lova tycker att det är fantastiskt och de slappnar av som kokta bovetenudlar och bara ler.

-När du gör sådär är det så bra för då kommer alla de bra tankarna till mig och jag blir så glad, sa Lova när jag knådade hennes armar.

Ibland får mamman lite massage också. Det är viktigt att de får öva på den sortens beröring tycker jag. Viktigt att de fortsätter att minnas hur en ska beröra.

Massagestunden är helig. De stör aldrig varandra under tiden och är lugna och vi pratar ofta om dagen som har gått. Idag berättade Tyra att hon får massage på förskolan fast bara på fötterna.

Sedan klär vi på oss ullkostymerna och nattkläderna. Jag har börjat ta på barnen ren trosor och de ullunderställ de ska ha på sig dagen efter för att slippa så mycket stök på morgnarna.

Sedan kommer den mindre vilsamma tandborstningen.
Det går till så att jag leker att tandborsten är en spindel som ramlar ner från taket och går vilse bland alla tänder. Sedan halkar den ut på tungan, varsågod å skölj. (Tyra flyr alltid såfort någon tänker på tandborstar så det är lite knepigt…)

Sagostund med en bok Tyra får välja först och sedan en kapitelbok till Lova. Vi har, sedan augusti, läst alla narniaböcker, Rut-Emma, Lille Prinsen, Sparvöga, delar ur Flickornas historia samt Fyrverkerimakarens dotter (OBS: tips! Philip Pullman har skrivit den).
Nu har vi precis börjat läsa Hjältar och Monster på Himlavalvet.
Jag har, tack och lov, närt en sagoälskande bokälskare vid min barm.

Efter sagostunden brukar Lova göra någon meditationsövning så ofta jordar vi oss eller så leder jag Lova i en meditation för lycka och frid efter att Tyra har somnat. Cirka tusen folkvisor sjunger jag. Orkar jag inte sjunga eller prata om universum så lyssnar vi på Sofia Karlsson.

Idag hade Tyra svårt att somna så jag fick sjunga och pussa och vagga länge innan jag kunde krypa upp till Lova för att prata om livet och kärleken och simskolan och dansen och pinnarna och förskolan och… Tillslut somnade hon medan jag ritade mönster med fingrarna i hennes ansikte. Det tycker hon mycket om.

Nu ska jag skicka lite jobbmail och packa för Lovas sexårsutflykt i morgon.
Det är så bra med waldorf. Sexåringarna är kvar på förskolan och får göra egna aktiviteter där. De får vara störst och samtidigt små. Det är viktigt att i den stora övergångsåldern både få känna att en är liten och vara fri i lek den största tiden och att samtidigt få äran att tända ljuset vid maten, spela på klangspelet när gården ska städas, åka på simskola och utveckla sin sociala förmåga i en miljö där de är trygga och hemma.
Heja waldorf helt enkelt.

Nä. Nu ska jag jobba och köra ett litet styrkepass trots massiv träningsvärk efter gårdagens kettlebelltortyr.

20140108-222042.jpg

God natt.

Höst!


Nu är den här! Älskade älskade höst!

Lova har fyllt sex år med buller och bång och hela sex stycken småkalas i tre olika städer. Lös Tand har hon också. Eftersom barnen går på en waldorfförskola är sexåringarna kvar på förskolan men har egna aktiviteter. Till första klass börjar de i skolan.

Idag var det utflyktsdag och sexåringarna åkte iväg och skördade en massa grönsaker som ska användas i köket och bli mat åt både förskolan och skolan.

Jag jobbar just nu (bland annat) på waldorfskolan och har dans på gymnastiktimmarna och när jag slutade efter lunch gick jag och hämtade barnen.

20131008-195002.jpg

Vi var på bushumör.

20131008-195035.jpg

Men också lite arga (tydligen, Lova har regisserat bilderna).

20131008-195120.jpg

Nä förresten, glada.

20131008-195151.jpg

Men, vad skulle vi hitta på?

20131008-195247.jpg

Ja! Vi drar till skogs!

Jag ville virka men hittade ingen virknål. Att något inte finns till hands brukar ju inte hindra mig så jag tog med mig garn ändå.

20131008-195534.jpg

20131008-195551.jpg

Skogen är ju faktiskt full av virknålar om en bara har en kniv. (Kniv, plåster och tändstickor: gå aldrig utanför dörren utan!)
Virknålen blev bra men ämnet var lite för mjukt så kroken gick inte att göra särskilt tunn.

20131008-195818.jpg

Lova täljer som en chef. Kniven är en liten slöjdkniv Patrik Felldin har smitt och valt ut åt mig. Han gör världens bästa knivar.

20131008-200046.jpg

Tyra och jag har knivskola. Lova fotograferar.

20131008-200222.jpg

Vi eldade som galningar och var ute tills elljusspåret tändes. Pappa Johan kom med middag också och nu badar två riktigt lortiga och glada barn medan föräldrarna slappar.

I morgon jobbar jag kväll och funderar på att ha barnen hemma så att vi kan hänga i skogen hela dagen. Fast jag borde planera danslektioner och skriva lite ansökningar… Hm…

Snart går flyttlasset ut i skogen, förresten. Tänk att få flytta till en liten stuga på hösten, hugga ved, bygga kylgrop och fylla förråden.

Har jag skrivit att jag älskar hösten?

Jag älskar höst.

Nöjd.


Några saker jag är tacksam för just nu:

1: jag bor i gårdshus på en villatomt.
Inga sminkade ungar kommer med enorma plastpåsar (jag har sett dem) och tjuter ”bus eller godis” åt mig. Bra eftersom jag instinktivt vill svara ”bus” och kittla dem så de storknar. De blir liksom aldrig glada åt mina russin…
En gång försökte jag ge en unge en bit mörk choklad som jag händelsevis hade hemma. Då skrek hen ”bajsjävel” åt mig och drog.

2: jag har waldorfförskola och kommer aldrig att behöva skicka mina barn till ”halloweendisco” där pedagogerna skrämmer barnen och ger dem godis till mellis.
Jag har jobbat på ett sånt ställe. Det var obehagligt. Jag var höggravid, utklädd till god fé och ägnade merparten av discot åt att trösta rädda barn som de coola häxfröknarna hade skrämt skiten ur. Jag säger inte att det var en dålig förskola men det var det.

3: mina barn äter inte godis. De vet inte att halloween finns men gillar russin och skördefest.

4: mig själv. Jag har skapat den här verkligheten åt mina barn. Ja, inte själv förstås utan tillsammans med alla underbara vuxna i barnens närhet. Jag möter så mycket kärlek och respekt.
Jag får vara präktig för jag knäcker så jävla hårt. Man skulle kunna säga att jag äger. Jag äger fett hårt. Jao.

5: Lovas ullkläder kom idag. Det var skoj och har ingenting med äckliga kommersiella sockerhetsande perverterade högtider att göra utan är bara lite extra waldorfkrydda till en fin dag.

Sockra inte ungarna. De är söta ändå.

Så det så.

Mikaelidagen.


Rätt nu lider det mot Mikaeli
då har jag tjänat ut mitt år
När di andra di gråta och sörja
då fäller jag alls ingen tår

Idag är det mikaelidagen, då de unga vallare, pigor och drängar som arbetade på gårdarna i bondesverige kunde byta arbete efter ett års tjänstgöring.

Jag är en liten mästerman
jag hamrar, smider bäst jag kan
Med kling och klang och fasta slag
jag smider här från dag till dag

I mikaeli faller det himmelska järnet till jorden för att bli till det svärd som ska jaga bort den drake som lagt sig för solen.
Vi ska söka finna vårt inre ljus i en tid av mörker.
Vi är extra mottagliga för järn nu och kan på olika sätt hjälpa kroppen art ta emot det.

Jorden har oss detta gett
Solen allt i ljus berett
Kära sol och kära jord
Er vi tackar vid vårt bord

Nu är tid för skördefest både hemma och på förskolan.
Värmande kryddor som rosmarin och libbsticka är bra för höstruggiga kroppar.
Nu kan vi börja syra morötter för nästa år och torka äppelskivor till utflykten.

I mikaeli går vi till bords med glädje över allt gott naturen kan ge.

Upp å ut å gå
tradidadida dadidejda
Stora träskor på
Tradidadidejda

20120929-215612.jpg

20120929-215738.jpg

20120929-215819.jpg

Idag har vi städat, varit i skogen, ätit god mat, tittat på film och gjort hälften av min vackra kompis S dreads.
Vi har dansat, skrattat och njutit av hösten.

Kärlek och fred, ljus och glädje.
Kom ihåg att andas.

Rädda WLH!


Waldorflärarutbildningen (WLH) har förlorat sitt statliga stöd och hotas av nedläggning.

Vi kan stoppa händelseförloppet om vi agerar nu och tillsammans.

Uppropet finns här:

Rädda WLH

Varför gäller borgarnas heliga valfrihet inte hela samhället? Ta inte vår skola, en av få skolor som faktiskt ser individen, som nivåanpassar och arbetar för långsiktigt lärande.

Tillsammans kan vi förändra och påverka -låt oss göra det nu.

Tidigare äldre inlägg